Med risk för att låta förvirrad vill jag skriva lite om tankar som snurrar i mitt huvud idag...

Trots att jag har sett bebis på ultraljud, 2 gånger
Trots att jag känner sparkar och rörelse i magen VARJE dag
Trots att jag flertalet gånger har hört bebis hjärtslag hos barnmorskan
Trots att magen växer sig större och större för varje dag som går
Trots att Linus och jag har gjort de "stora" inköpen till bebis
Trots att vi flyttar till en mer barnvänlig lägenhet

TROTS ALLT DETTA är det ändå som om jag inte fattar att Linus och jag snart ska få sällskap av en liten flicka eller pojke. Som inte är på besök över dagen, utan som är vår för all framtid. Som är en kombination av Linus och mina egenskaper, utseende och personligheter.

Det är svårt att beskriva men det är på något sätt mycket svårt att greppa att detta händer just oss... Jag ser att det händer andra och hur bra det blir för dom... Men det är lite så som man tänker med olycker eller sjukdomar "det händer inte mig"...