Motivationen
Jag har hamnat i något jag väljer att kalla en "motivationsdipp". Jag tror det hänger ihop med mycket så jag kan inte precisera det mer än att jag kan radda upp vad som skulle kunna vara boven. Skolan är snart slut och jag är stressad för det, jag har inget jobb i sommar (både skönt och tråkigt), jag har inte tränat så bra senaste tiden, hemmet är en katastrof (det känns i alla fall så ibland), jag vill göra SÅÅ mycket, men varken tid eller pengar räcker till, jag går inte ner i vikt i den takt jag gjort tidigare!!
Men, jag försöker hålla humöret uppe. Det är inte alltid det går, men vem hade trott det?
Sen har jag även börjat tänka på mitt mål (74 kilo). Här kommer lite förvirrade tankar...
Jag vill ju komma ner till 74, men samtidigt så är jag ganska nöjd nu men tankarna som spökar är ju att jag fortfarande är ganska så överviktig. Men jag har nog i alla fall släppt tankarna på att jag någongång ska väga under 70... Dit kommer jag nog aldrig. Jag är rädd för att jag blir ett "skelett om jag går ner 7 kilo till (vilket jag allra troligast INTE kommer bli), men ändå finns tankarna där.
Och jag tror nog att jag blir lite mer avslappnad i min "satsning". Det spelar inte så stor roll hur lång tid det tar tills jag är i mål, utan fokus ligger mer på att jag ska känna att jag kan leva, att jag gör det jag vill och att jag inte begränsas i vad jag gör för att jag måste tänka på en viss diet eller att jag får dåligt samvete av att äta ett par godisar...
Så, det var det! Förvirrat och tråkigt...
Vännen!
Jag tror det är helt naturligt att få en "dipp". Du kämpar och har kämpat med vikt, skola, hem, att lämna Frille på dagis och som du skrev ekonomi.Ibland blir det bara råge. Men du är en klok kvinna som kommer igen. Försök att inte lägga för många tankar på vikten. Låt de tankarna vila en period och ta nya tag sedan. Något jobb lär du säkert få, annars-- sök någon kurs eller så.
Kramis Aina
Jag måste bara skriva att du är skitduktig och klart man får dippar men du har kört på i över ett år nu! Det kallar inte jag en dipp, utan en sunt uppehåll! Risken finns ju annars att hela tiden sträva efter att gå ner mer och mer (som endel tyvärr gör och det är jättetragiskt) och aldrig känna sig fina/smala/duktiga. Var nöjd med de 40 (!!!!!) kilo du gått ner och ligg kvar här ett tag och bara känn efter hur det känns. Jag vet inte om du läst min viktblogg men jag mår faktiskt inte dåligt av att väga 70, (som kanske kan verkar vara lite konstigt?) och därav, eller ja, en av anledningarna till varför jag fick en dipp. För min del handlar min lycka och välmående inte i vad vågen visar...
Tråkigt att höra med jobb, men det innebär ju att vi kan hinna ses något i sommar kanske :) Jag blir hemma med Edvin nämligen och har bara 3 veckor inbokade då jag ska iväg på kurs. ;) Kram!
Svar från viktbloggen: Tack tack! <3 Ja jag förstår att du inte varit inne där eftersom det varit dött där bra länge haha :P
Du är jättefin som du är :) du kanske ska sluta väga dig en gång i veckan och istället väga dig en gång i månaden eller varannan vecka. Då kanske det är lite roligare att väga sig när det är lite mer ändring. Sen är det klart att du går ner saktare nu när du inte har så mycket kvar att ta av. Jag tycker absolut att du ska vara supernöjd med dina 40kg. Man måste leva också. fortsätta motionera och leva lite i sommar.:) Jobba på att hålla vikten ett tag sen så tror jag absolut att du ändå kommer att nå dina 74 i år :)
