Detta känns som en av de lättaste kategorierna för mig.

Jag har ett så underbart ögonblick som jag hoppas att jag aldrig glömmer.
Ögonblicket som jag aldrig vill glömma är när jag precis tagit körkort.

Min uppkörning låg kl 3 på eftermiddagen den 15:e juni 2006 så familjen hade hela dagen på sig att ringa och göra mig ännu mer nervös. När jag står och väntar på en kontrollant (eller vad det nu heter) ringer min äldsta syster och gör mig sista-minuten-nervös.

Kontrollanten kommer och upppkörningen startar. Allt går super och efter ca 30 minuter är körkortet mitt!
Det är nu ögonblicket jag vill beskriva sker.

Jag börjar ringa upp folk och börjar med den som ringde mig sist - min äldsta syster. Bara ett tiotal sekunder in i samtalet frågar min syster varför jag gråter. Jag blir lite ställd av frågan för jag tycker inte jag gråter men sen känner jag att kinderna är blöta och att det rinner från ögonen.
Detta gråt tror jag personligen beror på att alla spänningar som jag haft i kroppen inför uppkörningen släppte och även kanske lite glädje-tårar.

En helt sjuk upplevelse som jag nog aldrig mer kommer uppleva. Inte ens när Fridolf föddes infann sig en sådan känsla...