Hmm.. Jag kan inte så där direkt säga att en födelsedag har varit dundermycket bättre än någon annan. Men så klart har vissa födelsedagar, eller ja kalasen tillhörande födelsedagen (behöver ju inte nödvändigtvis äga rum samma dag som födelsedagen) varit minnesvärda.

Men några födelsedagskalas blir i alla fall ihågkomna. Så som mitt 12-års "disco". Där jag fick en ring från min första "pojkvän" där det stod LOVE!

Sen min födelsedag förra året var mycket lyckad då det var en av de allra mest lyckade utgångar jag varit med om... Som resulterade i kanske den värsta bakfyllan någonsin - men det får man väl skylla sig själv för.

Så någon favorit har jag inte riktigt men det är många roliga kalas och sådant man varit med om.

Bild tagen på min 22-årsdag (2009). Låt inte grimasen lura er... Jag är inte arg - möjligtvis lite full.

Mitt favoritminne måste nog vara den dagen då jag tog körkort. Men jag vill gärna berätta om ett annat som jag tycker är mycket komiskt och därför också är ett av mina favoritminnen.

Under ett år bodde jag inneboende hos en familj för att hjälpa till med barnen och hushållet. En dag då mellanbarnet i familjen hade fått lov att ta med sig kompisar hem var vi på baksidan av huset och spelade fotboll. Jag valde för ovanlighetens skull (jo, jag är seriös - brukade alltid vara med) att inte delta utan bara övervaka matchen som pågick. Jag småpratar med det yngsta barnet när jag plötsligt hör ett hjärtskärande skrik från mellanbarnet. Barnet ligger på marken occh skriker av smärta och jag reser mig snabbt från den plats jag sitter. På väg mot barnet måste jag passera en stenmur och hurtig som jag är väljer jag att springa och hoppa över denna mur (inte så hög - inte så bred). Men benen (byxorna) ville inte samarbeta, så när jag hoppar över muren lyfter inte benen tillräckligt högt och jag faller pladask på näsan... Ja, eller jag skrapar upp knät och handen. Men det enda jag hinner tänka på när jag landar är "Måste skynda mig till barnet, det är det som är skadat - inte jag". Jag kryper fram den sista biten och när jag kommer fram så visar det sig att barnet slagit i handen men har inte ens ett minsta rivsår.
I denna stund blir jag faktiskt lite sur - barnet hade inte ens uns till sår och det var "meningen" att jag skulle tycka synd om barnet när faktum var att jag var så mycket mer skadad än barnet så det borde vara MIG alla tycker synd om!

Redan någon timme efter denna olycka tänkte jag tillbaka på vad som hände och började skratta. Skrattade åt det komiska i att när jag ska springa och "rädda" barnet från skada ramlar jag själv och skadar mig 10 gånger så mycket och jag skrattade även åt det faktum att jag tyckte att barnen skulle tycka synd om mig...


Ser ni stenmuren??

Min första kyss är nog den hemskaste kyss jag någonsin varit med om. Killen i fråga hade alldeles för stort dreggelförråd som han i stunden väldigt gärna ville dela med sig av. Man hade ju på något sätt försökt föreställa sig hur det skulle vara och jag måste säga att det var verkligen inte "dreggelutbyte" som jag föreställde mig. Men man kanske bara drömde om den där perfekta kyssen, den som man bara ser på film...

Vi får hålla tummarna för att jag aldrig får vara med om något hemskare än den första...

Jag är glad för att den hemskaste kyssen jag varit med om var den första och att jag ändå vågade prova på igen, för får man en kyss av rätt person så är det något av det mysigaste som finns!

Jag och Linus sommaren 2007

Hela listan hittar du här

Denna kategori är ju lite upp för tolkning. Vet att en bloggare (Jannika) tolkade det som om vad man drömmer på natten men det skulle ju även kunna tolkas som vad man drömmer om till exempel ens framtid. Hur vill jag att min framtid ska se ut?

Dock finns det senare en kategori som heter mina ambitioner - och där kanske man skriver mer om vad man vill ska hända i framtiden. Så vi kör på samma spår som Jannika.

Men här uppstår nästa problem. Vad är det meningen att jag ska skriva om? Vad jag drömde i natt eller om jag tror att drömmar har någon betydelse?

Jag kan behandla båda. Jag vill beskriva en dröm jag hade medan jag var gravid som jag tycker är helt absurd.
Jag drömde en natt, runt halvgången graviditet, att jag födde hemma i sängen. Men det var ingen Frille (eller någon annan "normal" bebis) utan det var en kattunge. En svart, ful, skabbig kattunge. Förlossningen hade gått bra så jag avgjorde att vi kunde fixa allt med eftervård hemma. Så navelsträng och allt kunde vi tydligen ta hand om hemma. Men jag var ändå helt utom mig, jag var så ledsen för att jag inte fick det jag ville - en riktig bebis!! Och jag tror till och med att det var så att jag vaknade gråtandes. Inte hysteriskt gråt men jag var i alla fall ordentligt ledsen och tårögd.

Både en mycket rolig dröm och en sorglig (i alla fall för mig).

Så, tror jag att detta kan tolkas till något? Nej - jag tror på att drömmar bara återspeglar det man upplevt under dagen... Även sånna saker som du själv kanske inte är medveten om att du sett eller upplevt kommer gärna med i drömmar. Vissa saker kan omedvetet få dig att kanske tänka på en viss person och då kan den personen spela med i din dröm, även om det är en person du träffat en endaste gång, eller om det var 14 år sen ni träffades sist.


En mycket finare katt än den jag drömde om - även om han ligger i ansiktet på mig!

En dag försent men ni fick annat bloggat igår...

Men här är i alla fall en bild på vad jag hade på mig igår...

Ja, då jag bara kan berätta om 3 dagar som gått så får jag typ spekulera i vad som händer under kommande dagar. Jag vet några saker som händer men det är rätt så lugnt ändå.

Måndag: Som varje annan dag tog jag och Frille det lugnt på morgonen så då hände inte så mycket. Vid cirka halv tre begav vi oss mot Laxå med två "uppdrag". Först och främst lämna tillbaka studentlitteratur till Elin A, som jag fått låna till Svenska-kursen jag gick i September. Tack för lånet Elin! Vårt andra uppdrag var att hämta Linus från jobbet. Han jobbar alltid i Laxå på måndagar. Efter att dessa uppdrag var utförda åkte vi hem och lagade mat och annat sånt tråkigt:-P.

Tisdag: Samma som på måndagen - lugn förmiddag. Men vid två gav vi oss av till Marieberg för att inhandla present till Tobias som denna dag blev 16 år gammal. Presenten inhandlades och sedan bar det av till stan, där hämtade vi upp Catrin som skulle med för att fira Tobias. Vi stannade på kalaset i ca 3 timmar och sedan började vi ge oss av hemmåt igen. Inte så lätt det, när bilen bestämmer sig för att krångla. Så istället för de kanske 20-25 minuter det tar att ta sig hem från min syster så tog det drygt en timme. Sabla bil!

Onsdag: Idag då... Det har inte hänt så mycket. Jag och plutten har hållit oss inne i lägenheten hela dagen och jag har varit ganska produktiv. Tömt disk- och tvättmaskin. Ställt i ordning lite efter nytapetseringen (vi har inte helt fått ordning på allt sedan målaren var här).

Torsdag: Imorgon bär det av till vårdcentralen då vi ska träffa en läkare som ska göra en undersökning på plutt. Och det blir väl även vägning och mätning hoppas jag. Vi ska även, sen när Linus kommit hem från jobbet, åka och STORHANDLA. Vi har tömt både kyl och frys så alla skåp måste fyllas på!

Fredag: På morgonen ska jag, plutt och bil bege oss till MapTune Performance för att låta en bilmekaniker titta på vår bil och se vad som är fel (efter kollapsen i tisdags). På eftermiddagen kommer Linus syster Elin på besök. Jag och plutt åker och möter henne vid tåget!

Lördag: Linus syster har då sovit här en natt - så vi kanske hittar på något med henne. Annars har jag ingen aning om vad som händer. Elin åker hem någon gång under dagen...

Söndag: Jag tror vi tar en tur till Katrineholm och hälsar Fridolfs farfar och sambo. Och det är nog det enda vettiga som kommer hända den dagen!


För att hålla koll på vad som händer i våra "hektiska" vardag skriver vi upp möten och liknande på denna tavla! Även ställningen i Linus och min minigolf-tävlan finns registrerad på denna tavla...

Detta finns i min handväska!


I min handväska fanns idag

• 3 pennor
• Nyckelknippa med bil-, garage-, hem-, cykel- och en barnvagnslåsnyckel.
• 10 hårnålar
• Kvitton och handlingslista
• Mobil
• Napp i nappfodral till plupp
• Plånbok
• Vaselin
• Vantar till pluppen
• Reservknappar till min vår/höstjacka.

Dag 11 alltså... Nu är det då dags att presentera alla mina systrar. 4 stycken ska få sig en presentation. Vi börjar med den äldsta och slutar med den yngsta!

Aurora 35 år - Aurora bor och jobbar i Örebro. Hon jobbar på en bondgård där hon bland annat tar hand om mjölkningen. När hon var 19 år gammal fick hon en son - Tobias (16 år), första barnbarnet för mina föräldrar alltså. Aurora lever idag ihop med Håkan och har Tobias boende hos sig varannan vecka.

Karolin 34 år - Karolin bor och jobbar i Kumla. Hon jobbar för tillfället på Ericsson där hon bland annat tar emot lastbilar som ska leverera. 2002 gifte hon sig med sin man Fredrik och i april 2003 föddes deras första gemensamma barn - Myra (7 år). Därefter har de fått 3 barn till, Runa (5 år), Daga (3 år) och Sture (1 år).

Ragnhild 31 år - Ragnhild bor och jobbar i London sen många år tillbaka. Där jobbar hon med att anordna event för att andra företag till exempel kan hitta nya samarbetspartners. Hon lever och bor ihop med sin sambo Erik.

Fredrika 24 år - Fredrika är den syster som är närmast mig i ålder. Hon bor just nu i Stockholm men pendlar mellan Örebro och Stockholm i veckorna då hon jobbar deltid på en förskola i Stockholm och studerar heltid, sista terminen, i Örebro (ja, man kan ju undra hur det går ihop??) för att sedan ta examen som lärare. Fredrika bor i Stockholm ihop med sin sambo Olle.


Alla 5, från vänster: Jag, Fredrika, Ragnhild, Karolin och Aurora!

Som vanligt har jag glömt ta bilder men jag ska i alla fall berätta vad jag hade på mig.

Jag hann byta kläder en gång så det är två olika utstyrslar jag ska beskriva.
Till en början i morse hade jag på mig svarta mysbyxor och ett svart linne och över det ett gul/vit-randigt linne. Seg söndagsklädsel alltså.

Eftermiddagen betydde kalasklädsel då pappsen fyller 59 år idag. Grattis!! Då hade jag istället på mig ett par svarta leggings, en knälång kjol med hysteriskt mönster. På överkroppen hade jag ett ljusrosa linne och ett mörkrosa linne.

Så - det var det. Kul va? Hehe

Jag kan inte rakt ut säga att jag är ateist för det väcker starka känslor hos många men jag är i alla fall mycket skeptisk till mycket av det som sker i den kristna tron. Fast nu tar jag upp det jag INTE tror på och uppgiften handlar ju om min tro.. och jag vet inte helt själv vad jag egentligen tror på.

Men för att återknyta till vad jag är skeptisk till så kan jag säga att jag på sätt och vis tror på Jesus och vad han uträttade för människor men dock vill jag tro att så som det beskrivs i bibeln är en överdrivet. Att det han uträttade säkert räddade många men inte så många som det beskrivs.

Jag valde redan vid konfirmationsålder att tvivla. Jag ville helt enkelt inte konfirmera mig för jag kunde inte stå och säga att jag tror på det som sägs.

Usch - när jag skriver det här känns det som om jag kommer få en del skit men det är så här jag valt att tro.

Detta känns som en av de lättaste kategorierna för mig.

Jag har ett så underbart ögonblick som jag hoppas att jag aldrig glömmer.
Ögonblicket som jag aldrig vill glömma är när jag precis tagit körkort.

Min uppkörning låg kl 3 på eftermiddagen den 15:e juni 2006 så familjen hade hela dagen på sig att ringa och göra mig ännu mer nervös. När jag står och väntar på en kontrollant (eller vad det nu heter) ringer min äldsta syster och gör mig sista-minuten-nervös.

Kontrollanten kommer och upppkörningen startar. Allt går super och efter ca 30 minuter är körkortet mitt!
Det är nu ögonblicket jag vill beskriva sker.

Jag börjar ringa upp folk och börjar med den som ringde mig sist - min äldsta syster. Bara ett tiotal sekunder in i samtalet frågar min syster varför jag gråter. Jag blir lite ställd av frågan för jag tycker inte jag gråter men sen känner jag att kinderna är blöta och att det rinner från ögonen.
Detta gråt tror jag personligen beror på att alla spänningar som jag haft i kroppen inför uppkörningen släppte och även kanske lite glädje-tårar.

En helt sjuk upplevelse som jag nog aldrig mer kommer uppleva. Inte ens när Fridolf föddes infann sig en sådan känsla...

Jag har några få vänner i mitt liv, men jag anser min familj vara en del av min vänkrets också. Jag är så lycksam att jag har en stor familj där det alltid finns någon man kan umgås med eller bara ringa och prata med. Både syskon och föräldrar kan jag idag prata med om nästan vad som helst.

Men den jag just nu anser är min allra bästa vän är Linus. Han är den jag berättar allt för, han är den jag vill hitta på saker med, han är den jag alltid tänker på när vi inte är tillsammans.

Linus

Dagen idag består av en hel del olika saker... Hittills idag har jag fått besök av tre män (målaren, vaktmästaren och en man som skulle kolla ventilationen) SAMTIDIGT. Jag har fått ett sår på fingret efter att jag rev mig på låset i toadörren. Jag har ammat ett okänt antal gånger.

Jag har varit på bilprovningen för besiktning av bilen.
Och här hände nog det mest ironiska på hela dagen! Jag åker dit - självsäker på att bilen ska gå igenom och det verkar som om allt är bra på vägen dit. Jag checkar in och får inom 3-4 minuter komma in och besiktningsmannen börjar kolla bilen. Efter en stund är han klar och jag får reda på ett "fel" som finns på bilen - nämligen att vänster framlyckta är ur funktion!!
Vår bil är så pass smart så den varnar föraren på en display inne i bilen om något är ur funktion och detta hade alltså inte skett på vägen till besiktningen. Utan lampan valde att lägga av under själva besiktningen! Va fasiken då!
Men men, bilen gick igenom ändå. Vi ska bara se till och byta lampan innan nästa besiktning - alltså inom ett år!

Resten av dagen kommer nog bestå av en kort promenad till affären... Och sen bara slappa - najs!



Fridolf igår - på sin 1-månadsdag!

Ja, kärlek är svårt att definiera...

Kärlek är något som kan få en att göra nästan vad som helst för en annan person.

Ucsh - det här var jättesvårt... Jag tror tyvärr att det inte blir så mycket mer än så här...

Min kärlek går i alla fall till dessa två!

Frukost - Två tunnbrödsmackor med falukorvsskivor på, till det lite apelsinjuice.

Lunch - Överbliven mat från förra veckan. Fläskfilé i Phaneng Curry (grytbas) och ris.

Middag - Köttfärsbiffar och potatismos.

Tänkte under dagen igår att jag skulle fota allt jag åt idag men som ni kanske vet så har jag ett minne sämre än en guldfisk. Alltså typ inget - vilket resulterar i ett blogginlägg utan bilder.

Sorry!