1.  2. 3.

4. 5. 6.

7.


1. Första presenten som Frille fick - en prickig ko (från familjen Eriksson)
2. Babysitter av märke Carena (från farfar Håkan)
3. Babygym med Muminfigurer (från farmor Aina)
4. Nallebjörn (från bonusfarfar Alve)
5. Spargris (från Aurora, Tobias och Håkan)
6. Mjukisbilar (från farmor Aina)
7. Diverse skallror (möss från Madelene, Sanna och Elin, den till höger från Aurora +2, den till vänster från bonusfarmor Kristina)

Sen har vi även fått lite andra grejer som jag inte tagit kort på, bland annat 2 par sockor med tillhörande mössa, stickade av bonusfarmor Kristina, bestick från Elin, pyjamaser från Fredrika, ullkläder från Alex och sedan är det nog en massa saker jag glömt (som vanligt).

Men tack alla som varit så snälla och gett Frille presenter!! Åtminstående jag känner mig mycket bortskämd med allt vi fått!!

Nu har Fridolf äntligen fått träffa sin farmor Aina och vise versa. Och jag vågar påstå att de trivs ypperligt i varandras sällskap. Ett mycket lyckat möte och besök. Det var helt underbart för mig och Linus att få lite avlösning så att vi fick tid över till att fixa saker tillsammans!

Farmor Aina och lille Fridolf


Aina var snäll och hade med sig presenter och köpte även fler på Ikea när vi var där igår! Men de kommer jag visa i nästa inlägg + lite andra saker Frille har fått från diverse besökare :-D!

Idag var vi på bvc och Frille blev då vägd och mätt...
Han väger nu 4275 gram och är 54 centimeter. Och jag blir nästan stum över hur mycket ett så litet barn faktiskt växer. Han har alltså ökat 335 gram och 2 centimeter på bara 11 dagar. Mycket fascinerande!!!

I morgon får vi besök av Frilles farmor som kommer göra oss sällskap över en natt, hoppas hon inte blir allt för störd om Frille bestämmer sig för att vara krävande under natten... Men man klarar av en natt utan sömn. Det är värre när man inte sover på en vecka ungefär :-P.



Katten är nyfiken men fortfarande lite avståndstagande...

Ja, dagarna går framåt. Vi tar det lugnt och försöker lära känna Fridolf och vilken personlighet han har. Nätterna, upplever jag, går bättre och bättre. Dock får jag fortfarande inte så mycket sömn jag skulle vilja ha... Men jag måste nog börja inse att jag inte kommer få sova precis som jag vill förrän Fridolf är tonåring (??)...

Men just nu ligger han på mitt bröst och sover.
Det är mycket mysigt och helt underbart.


Bild tagen för ett par dagar sen...

I morgon är det dags att ta sig till Bvc för vägning och mätning. Födelsevikt var ju 3940 gram och 5 dagar efter förlossningen var han nere i 3915. Så bara 25 gram ner på de dagarna. Nu hoppas vi såklart att han har gått upp en hel del. Linus och jag har samlat på oss ett par frågor som vi ska ställa till sjuksköterskan så vi kan utvecklas som föräldrar och ta ännu bättre hand om lille Frille.

Men mer om det i morgon. Nu ska vi njuta av varandras sällskap istället.

En sak som jag har glömt att skriva om är de känningar som jag har haft kring förlossningen och bebis.
Som de flesta vet har jag hela graviditeten igenom känt på mig att det gömde sig en liten pojke i magen, men jag yttrade även måndagen förra veckan (den 11/10) att jag trodde vi skulle vara föräldrar på riktigt innan veckans slut. Och en till sak jag hade på känn och nämnde för Linus var att jag trodde förlossningen skulle starta med vattenavgång.

Gissa vem som är stolt just nu? 3 rätt av 3 möjliga!

Pojke i magen - check
Föräldrar innan veckans slut - check
Vattenavgång - check.

Jag känner min kropp rätt så bra ändå!

Idag kan vi fira att Fridolf blir en vecka gammal.. Om ca 2 timmar precis så har han varit ute ur magen i en hel vecka.

Grattis till första veckan -Frille på bilden 6 dagar gammal!

Igår gjorde vi promenaddebut med vagnen! Frille trivdes mycket bra - sov hela promenaden!



Idag har vi planerat en till promenad, ett bad för Frille men annars bara att ta det lugnt! Inga besök inplanerade vilket känns skönt (även om det är mycket trevligt med besök, men ibland är det även skönt att bara vara ensamma).

Jag tycker att min mage har gjort ett bra jobb med att dra ihop sig - visst den är fortfarande inte så "liten" som den var innan allt detta men den är i alla fall på god väg.

2 dagar innan           2 dagar efter            4 dagar efter

Idag fick vi besök av farfar Håkan och hans sambo Kristina.. Med sig hade de två paket. Ett bauta och ett mindre. Det mindre bestod av sockor, mössa och en skallra. Det bautastora paketet bestod av en babysitter! Superbra! Då vi valt att inte köpa en egen och istället låna från min syster - men nu har vi en egen:-D!

Men i alla fall. Frille fick provligga lite i den idag och han verkade trivas ypperligt!

Tack snälla farfar säger Frille!

Jag själv tycker det kan vara ganska intressant och läsa om hur kvinnors olika förlossningar har gått till. Innan jag själv tryckte ut Frille tror jag att det blev lite av en tröst, eller kanske mer som en förberedelse för vad jag själv skulle genomgå. Dock kan jag ju säga så här i efterhand att de senaste berättelserna jag har läst inte alls liknar den jag till slut var med om.

 

Så här kommer hela min berättelse… Har inte helt koll på tiderna men det är på ett ungefär.

 

När jag så väl hade bestämt mig för att istället för att bara sitta och vänta valde jag att tänka ut saker som vi under den stundanden helgen kunde göra för att fördriva tiden.  Sagt och gjort – lördagen var planerad att utnyttjas med tvättande och rensande i vårt förråd.

 

Dock ville Frille annorlunda. På fredag kväll ca 18.45 reser jag mig från soffan och går i riktning mot toaletten och halvvägs dit börjar ”kisset” rinna. Eller ja, det var ju inte kiss utan fostervatten. Det första jag säger är ”älskling – nu gick vattnet”. Sen blev jag lite fnittrig nästan och var tvungen att inse att nu var det nånting på gång.

 

Vi försöker ta det lugnt och jag lägger mig i sängen för att inte kladda ner hela lägenheten. Vi ringer in till förlossningen och berättar vad som har hänt. Dom ber oss komma in för att få bekräftelse på att det är vattnet som gått och inget annat. Vi gör valet att åka in med bilen och sagt och gjort – jag kör till sjukhuset. Väl där får vi bekräftelse på att det är fostervatten men eftersom jag inte haft några värkar blir vi ombedda att åka hem, men vi får även en tid för möjlig igångsättning – hade inga värkar startat innan söndag kl 8 skulle vi in för att få igång förlossningen med hjälp av dropp.

 

Nåja – vi åkte hem och hade en mysig fredagskväll. Vi går och lägger oss som vanligt men ganska snart börjar jag känna av smärta i nedre delen av ryggen och inser efter några omgångar av ont att det borde vara värkar. Under natten ökar smärtan och tiden mellan minskar. Vid 5 på morgonen vaknar Linus till och då är värkarna nere i 6 minuters mellanrum och jag bestämmer mig för att ta ett bad. Sagt och gjort. Detta hjälpte mot smärtan men det gjorde också så att värkarna blev tätare. När de kom så tätt som 4 minuter emellan (ca 7 på morgonen) valde vi att ringa förlossningen och de bad oss komma in. Vid 8.13 blir vi upphämtade av en taxi med destination Usö.

 

När vi kommer in får vi vårt rum och jag upplevde det som om allt lugnar ner sig under ett par timmar. Det kändes som om allt stannade av och jag kände mig mycket besviken. Vi valde på grund utav mitt ständigt pågående ryggont att vid 13-tiden ta oss ut i korridoren och värma en rispåse. Under vår lilla tripp håller jag på att gå av av smärta och jag måste rusa in på rummet för att spy (har för övrigt redan spytt 2 gånger av liknande smärta)… Efter detta blir jag undersökt och det konstateras att jag är öppen 4,5 -5 cm. Därför måste vi stanna kvar.

 

Här börjar tider och sådant bli svårt för mig att komma ihåg. Men jag får i alla fall någon timme efter att 5 centimeter har bekräftats igen, och alltså inte ökat, värkstimulerande dropp för att verkligen sätta fart på processen. I samband med det får jag även tillgång till lustgasen. I början är det inte så stor skillnad men snart börjar jag märka att värkarna kommer tätare och blir lite kraftfullare. Dock får jag även fler av dessa ”ryggen-går-av-värkar” som gör att jag spyr. Droppet ökas varje halvtimme för att ge bättre effekt och mellan 17.15 och 17.45 öppnar jag mig de sista 5 centimetrarna – dags att trycka!

 

Här slutar det göra ont! Ryggen känns fortfarande av men den panikvärk jag haft tidigare är definitivt borta! Och att trycka ut en melon genom ett hål stort som en pingisboll – ja den delen gör jag gärna igen bara jag slipper det jäkla ryggontet som värkarna innebar.

 

I ungefär en timme ligger jag och trycker mig igenom krystvärkarna.

 

18.52 trycker jag för sista gången och ut kom en guldklimp vid namn Fridolf!

3940 gram tung och 52 cm lång! Här är han 5-10 minuter gammal!

 

Jo för ser du att - bebis är nu ute!!

I lördags (101016) kl 18.52 tittade en liten pojke vid namn Nils Fridolf (då Fridolf kommer vara tilltalsnamn) fram och sa HEJ (eller snarare gallskrek nåt osammanhängande). Med sina 3940 gram och 52 cm var han det bästa vi någonsin kunde tänka oss!
Bilder kommer!

Grattis till Elin som gissade rätt datum och kön på bebis. Dock hade ju ingen helt rätt på vikt (men hur lätt  är det?) dock måste jag ge en liten applåd till min syster Karolin som var endast 5 gram ifrån att gissa helt rätt!

Det blir inte så roliga inlägg dessa dagar... Fortfarande ingen bebis som vill titta ut. Och det är väl det enda jag kommer skriva om tills den dagen det faktiskt händer.

Idag är vi BF+2 och jag ska ändra taktik. Istället för att hoppas att bebis kommer ska jag göra allt för att göra det olägligt för pysen att komma ut. Jag vill försöka vara aktiv varje dag och hitta på saker så att jag slipper tänka på att bebis inte kommer ut. Sen när det passar som sämst, när jag befinner mig mitt i en folksamling på stan kommer vattnet gå och bebis vill titta ut. Eller, är det inte så det kommer gå till?

Jaja, jag ska i alla fall försöka byta taktik så nu hoppas vi att bebis INTE vill titta ut idag!

Och jag har tagit bort nedräknaren för nu finns det inget givet datum att räkna ner till längre.

Sorry Aurora! Inte rätt datum för dig heller... Den 14:e (idag) har inte fått nån gissning så det vore ju roligt i fall bebis bestämt sig för att komma ut idag!


Syster Ragnhild: 12:e oktober, flicka, 3850 gram, 50 cm

Syster Aurora: 13:e oktober, pojke, 4010 gram, 51 cm.

Syster Karolin: 15:e oktober, pojke, 3945 gram, 51 cm

Elin: 16:e oktober, pojke, 3590 gram, 51,5 cm

Micaela: 17:e oktober

Syster Fredrika: 18:e oktober, flicka, 3630 gram, 50,5 cm

Jag: 19:e oktober, pojke, 3600 gram, 51 cm

Martin: 20:e oktober, 3346 gram, 51 cm

Erica: 21 oktober, flicka, 4000 gram, 52 cm

Sandra: 22:a oktober, flicka, 3560 gram, 52 cm

Jannika Fullmåne (23:e oktober)

Pernilla: 28:e oktober, pojke, 5040 gram, 52 cm

Info:
Om bebisen fortfarande efter 42 veckor inte vill komma ut brukar man försöka stimulera kroppen att sätta igång förlossningen för att inte riskera bebisens hälsa.


Egna ord:
Jaha - detta var all info ni får. Bebis är ju färdigbakad och det enda som ska hända nu är att den ska komma ut. När, återstår att se! Jag har nu avslutat 40 veckor / 280 dagar som gravid! Så nu ska allt vara helt klart, det är bara det att det verkar som om bebis inte vågar komma ut.

Bebis - du får jättegärna titta ut! Vi bits inte, vi kommer göra allt vad vi kan för att få dig att må bra, vi har en mysig, gosig katt som kommer bli som en bror för dig och jag och Linus kommer älska dig över allt annat! Snälla, kom ut!!

Förhoppningsvis de sista magbilderna!

# BF -Dagen

Då var alltså dagen med stort D här... Den dagen som vi hela graviditeten igenom har sett långt, långt bort i horisonten. Det känns otroligt att den faktiskt "redan" är här.

Och nu kan vi ju säga - bebis kom inte för tidigt i alla fall.
Vi ska inte säga något om dagen för en förlossning kan ta 2 timmar eller flera dygn - men än så länge har inga värkar satt igång.

Magen idag