Insikt
Och under hela graviditeten när jag sett olika sjukhusprogram på tv där förlossningar finns med har jag tänkt "snart är det min tur".
Senast idag såg jag ännu ett tv-program där en förlossning var med och då tänkte jag istället "HJÄLP!!!!! SNART ÄR DET MIN TUR" med en lätt förtvivlan i rösten...
Snart ska jag ligga där och skrika av smärta, jag kommer troligast skrika "jag ska aldrig föda barn igen" (det verkar som om alla gör det), jag kommer få nåt så fruktansvärt ont och jag kommer säkert vara otrevlig mot Linus.
MEN jag hoppas att jag överlever allt detta för att sedan äntligen få se vad som kommer ut ur mig... Eller kanske vem som kommer ut ur mig.
Detta är vad vi väntar på...
Om det är någon tröst så skrek jag inte enligt John, varken av smärta eller att det inte skulle bli några fler barn. Själv vet inte riktigt...jag var hög på lustgas :) trevlig uppfinning det där.
Jag var inte otrevlig heller, konstigt nog. Fruktansvärt ont? Nja...det finns ju hjälp att få så det måste ju inte var hemskt. Man får svälja stoltheten och be om hjälp. Personligen skulle jag hellre föda tio barn till än att bli gravid och ha de krämporna igen...om det är någon tröst att veta.
Lycka till!
Tack så mycket för den tröstande kommentaren Elin! Men det är lättare att ta till sig "skräckhistorierna" än de förlossningar som faktiskt gått bra:-P. Det är på nåt sätt bara de hemska man minns...
Men hur det blir för mig återstår att se. Hoppas ju såklart på det bästa men måste ju även vara beredd på det värsta.
tack för tipset! men jag vågar nog inte ändra på något nu när jag är relativt nöjd med resultatet ;)
Men shit vad underbart!:D Spännande!
