Jag tycker det är ganska spännande varje gång vi går under ett nytt tiotal. 90, 80, 70 och så vidare. Nu är det bara 77 dagar kvar och det börjar verkligen närma sig.
Och jag längtar nåt så fruktansvärt efter att få flytta! Dit är det turligt nog ännu kortare tid.. 52 dagar om jag har räknat rätt.

Men det jag egentligen ville skriva om och dela med mig av var en sak jag tänkt på.
Som ni vet har jag fastnat lite i tanken om att det är en pojke i min mage och bebisen blir numer av några kallad vid det tänkta pojknamnet.
MEN.. Nu till mina funderingar. Jag har sedan några veckor tillbaka varit tvekande i min förnimmelse om att det är en pojke i magen och detta har gjort att jag fastnat lite i tankar som "tänk om jag blir bessviken/lessen/arg om det är en flicka som gömt sig i magen". Och när jag tänker så blir jag nästan arg på mig själv. Jag kan ju inte bli besviken oavsett vad det är som dyker upp men jag är rädd för att jag kanske blir det för att jag under så lång tid ställt in mig på att det är en pojke som sparkar runt.

Jag får ingen rätsida på mina tankar. Det bästa är kanske att bara slappna av och släppa alla förväntningar och bara önska efter en välmående bebis. Oavsett kön!



Bild hittad via google...