Idag har jag träffat Elin och Sanna på stan för en lunchdejt. Vi snackade lite och hade det trevligt, men det som är lite mysko när man umgås med framförallt Elin är att hon känner på min mage ganska många gånger... Eller kanske inte mysko är rätt ord men det är inte många andra som på samma sätt tar på min mage för att möjligtvis känna bebis. Det är nog annars bara Linus som känner på magen mer än en gång.
Trots att det känns lite "mysko" så är det ändå mysigt. Det blir ännu tydligare för mig att det verkligen växer något i magen som en dag ska ut och vara min (och Linus) för evigt!
Så Elin, fortsätt känna på min mage så kommer jag fortsätta tänka på vad som finns inuti den!!!