Slog mig
Igår slog jag av en konstig tanke... Men först lite förhandsinformation.
Igår gick jag med i en grupp på facebook, en grupp där alla har viktnedgång och viljan att förändra kroppen gemensamt. Jag tror vi är uppåt 150 personer med i gruppen och igår blev vi ombedda att skriva in vikt, rumpmått, magmått och midjemått i en tabell och om tre veckor skriver vi en ny och ser hur stor förändring vi gör tillsammans.
Men i alla fall, jag tittade igenom lite vad folk vägde och skrivit för mått - lite för att jämföra med mig själv. Medan jag bläddrade såg jag folk med vikt alltifrån 65 till 130 och den konstiga tanken som slog kom när jag stannade till på folk med ungefär samma vikt som mig (idag), var att de hade ungefär samma mått som mig. Kanske inte låter så kontigt, MEN jag blev alltså förvånad och tänkte - kan nån som väger så mycket mindre än mig vara lika stor? Lägg då märke till min tanke - väger mycket mindre. Det är nästan så att min hjärna fortfarande identifierar sig som en 120-kilo Becka och inte den vikt jag FAKTISKT har idag och den storlek som jag har idag.
Jag blev förvånad över att jag fortfarande inte tagit till mig att jag har gått ner en MASSA i vikt!
Och för att återkomma till den gruppen på facebook så blir jag sjukt motiverad av den, men får även lite prestationsångest. Men mestadels motiverad - som idag när jag var i köket och vårt raserade pepparkakshus står på bänken. Jag tar en bit med två nonstops på och stoppar den i munnen, men jag spottar direkt ut den - varför ska jag äta den? Jag är inte sugen, jag är inte ens hungrig, den bara slank in. Vilken annan dag som helst så hade jag tänkt - äsch, nu är den redan i munnen så då kan jag lika gärna äta upp den!
Är nästan lite stolt över mig själv som lät bli att äta den!
Förövrigt så var jag "tvungen" att passa på att ta en promenad när Frille ändå skulle sova. Så nästan en timmes promenad i 7,5 km/h brände nog 500-550 kalorier! Bra där! Och Frille agerade ju extraträning när han utgjorde extravikt med vagnen! Ännu bättre!
Jaja, nu blev det långt.. Hoppas nån orkar läsa hela:-P
Igår gick jag med i en grupp på facebook, en grupp där alla har viktnedgång och viljan att förändra kroppen gemensamt. Jag tror vi är uppåt 150 personer med i gruppen och igår blev vi ombedda att skriva in vikt, rumpmått, magmått och midjemått i en tabell och om tre veckor skriver vi en ny och ser hur stor förändring vi gör tillsammans.
Men i alla fall, jag tittade igenom lite vad folk vägde och skrivit för mått - lite för att jämföra med mig själv. Medan jag bläddrade såg jag folk med vikt alltifrån 65 till 130 och den konstiga tanken som slog kom när jag stannade till på folk med ungefär samma vikt som mig (idag), var att de hade ungefär samma mått som mig. Kanske inte låter så kontigt, MEN jag blev alltså förvånad och tänkte - kan nån som väger så mycket mindre än mig vara lika stor? Lägg då märke till min tanke - väger mycket mindre. Det är nästan så att min hjärna fortfarande identifierar sig som en 120-kilo Becka och inte den vikt jag FAKTISKT har idag och den storlek som jag har idag.
Jag blev förvånad över att jag fortfarande inte tagit till mig att jag har gått ner en MASSA i vikt!
Och för att återkomma till den gruppen på facebook så blir jag sjukt motiverad av den, men får även lite prestationsångest. Men mestadels motiverad - som idag när jag var i köket och vårt raserade pepparkakshus står på bänken. Jag tar en bit med två nonstops på och stoppar den i munnen, men jag spottar direkt ut den - varför ska jag äta den? Jag är inte sugen, jag är inte ens hungrig, den bara slank in. Vilken annan dag som helst så hade jag tänkt - äsch, nu är den redan i munnen så då kan jag lika gärna äta upp den!
Är nästan lite stolt över mig själv som lät bli att äta den!
Förövrigt så var jag "tvungen" att passa på att ta en promenad när Frille ändå skulle sova. Så nästan en timmes promenad i 7,5 km/h brände nog 500-550 kalorier! Bra där! Och Frille agerade ju extraträning när han utgjorde extravikt med vagnen! Ännu bättre!
Jaja, nu blev det långt.. Hoppas nån orkar läsa hela:-P
Kommentarer
Postat av: Jossie - Mamma till Edvin
Det är ju skitbra med en sån sida som får dig motiverad! Och det där med att saker har en förmåga att "slinka in" i munnen känner jag igen :P Jag känner igen mig lite i det du skriver med vikten. Jag har bara gått ner 3 kilo än iofs, hahaha :D Känns nästan löjligt att skriva det till dig som gått ner så jäkla myyyyycket! Men iaf, så känns det fortfarande som att jag väger 74 och inte 71..
Trackback
